<3

Som min Pappa sa idag "Men du är ju rädd för allt". Och det är jag, eller ja. Väldigt mycket iallafall...

Men att jag startade mina Barcelona år på helt egna ben är så jäkla modigt och det mest olika mig själv jag någonsin har gjort.
Och herregud vad jag vantrivdes i början, jag hatade Barcelona. Men hade svårt att erkänna det för andra!
det ena ledde till det andra och jag älskade livet i Barcelona mer än något annat!
jag älskar att jag har sparat så mycket bilder, blogginlägg och resedagbokstexter från tiden. Även om vi levde i misär är det ett minne för livet som jag aldrig vill ska raderas!
jag hoppas att alla vi tjejer som knöt an till varann där nere känner så. För hur hade vi haft det utan varandra?

vi var nog de enda som blev vräkta från en lägenhet efter 2 veckor, som bodde granne med en narkoman som sprang med kniv i trappuppgången, bodde som max 8 st i en trea, som rökte i varenda rum (Man kan sitta på toa och uträtta ärenden samtidigt som man röker, sägs det).
allt det kan se hemskt ut att läsa. Men det är minnen jag vill ha i mig hela livet.
Alla fantastiska stunder på stranden, DosTrece, IKEA, parken och Barcelonas fina gator!

barcelona kommer alltid vara staden jag vill lägga varenda krona på att resa till.

Kommentarer
Postat av: Pappa

Anna, min kommentar handlade ju om något helt annat det vet du ju. Du är rädd för... men vågar och tar chansen och det blir bra, det är något helt annat. ILY.

2010-12-07 @ 09:40:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0