One Dos Tre

Jag sorterar ALLA foton vi har här hemma.

Jag kom till ett kort på mig och massa handbollsvänner, och min lillasyster.
 Det som hände ca 1 timme efter det kortet är HEMSKT och jag blir så ledsen.

Alla vi barn gick själva bort till sjön för att bada. Promenaden dit var på ca 15 minuter! Ebba var kanske 6 år och jag 11.
Vi är hur mycket folk som helst på bryggan som knuffas och har kul.
Promenaden hemåt börjar och Mamma står vi våra stugor och väntar, när jag kommer fram frågar Mamma vart Ebba är.
EBBA, den paniken. Ebba hade jag GLÖMT kvar på badet, inte haft en tanke på henne...Spurten tillbaka till sjön startar.
Efter ett tag möter vi Kristian, han har Ebba på sina axlar och har burit hem henne...

HUR kan man glömma sin egen lillasyster?
Min mage vrider sig när jag tänker på det...